De senaste åren har det talats mycket och ofta om våra kyrkogårdar som en kulturhistorisk tillgång. Jag är inte sen att instämma i att såväl kyrkor som begravningsplatser är oerhört intressanta och då menar jag alla, var och en på sitt sätt. Det behöver inte sägas ytterligare en gång.
Jag har hållit föredrag i vitt skilda ämnen de senaste 20 åren, de flesta med inriktning på lokalhistoria och släktforskning. Det går att göra nästan vilken berättelse som helst intresseväckande, om den byggs på en grund som håller och man inte utgår ifrån att publiken har förkunskaper eller fördomar. Jag har hållit föredrag om enskilda personer i min släktforskning, om lokal stenindustri, om sanatoriekulturen och om mathistoria – för att nämna några ämnen. Jag håller också regelbundet kyrkogårdsvandringar – och det, mina vänner, det är en utmaning!
Det finns hundra och ett sätt att utföra en kyrkogårdsvandring. I hundra fall är det intressant enbart för ”de närmast sörjande”, för att vara vitsig. Namn på människor, släkt- och familjeförhållanden, gårdar och byar swishar förbi och det är nog så spännande och viktigt för de vars främsta intresse är personhistoria och hembygdshistoria. Men hur bibehåller man uppmärksamheten hos deltagare som är där för att lyssna på berättelsen om kyrkogården i stort (när den anlades, varför den omgärdas av stenmurar istället för plank, varför olika delar av kyrkogården ser olika ut osv), för att inte tala om personer med ett naturintresse. Hur många vet idag att kyrkogårdar är viktiga fristäder för fladdermöss, häckande fåglar, ovanliga insekter, växter, träd och lavar?
Med detta vill jag inte säga att jag ligger inne med en patentlösning på hur man gör en kyrkogårdsvandring intressant för alla. Men samtidigt som det är en utmaning, tror jag inte det behöver vara särskilt svårt egentligen. En bra början kan vara att förklara lite mer om familjerna som nämns och inte utgå från att alla närvarande vet exakt var alla gårdar och hus ligger, eller låg. Får jag en fråga som jag inte kan besvara (vilket händer varje gång) så finns det oftast någon i skaran som kan svara. Det gäller att vara orädd och prestigelös. En vandring ska inte vara en envägskommunikation. Det finns få event jag lär mig så mycket av som mina egna kyrkogårdsvandringar.
Lyssna på ett webinarium!
Fredagen den 6 september kl. 15 bjuder Föreningen Sockenkyrkonätverket på ett kostnadsfritt webinarium med rubriken Kyrkogårdarna som kulturhistoriska besöksmål. I inbjudan går att läsa bl.a. följande:
En kyrkogård är, paradoxalt nog, en levande, föränderlig miljö: dagens kyrkogårdar är inte desamma som för femtio eller hundra år sedan. Moden och praktiker växlar och formar miljöerna.
Vilka minnesplatser och vilka berättelser får egentligen plats på en kyrkogård och vem/vilka kan påverka det ”urvalet”?
Hur kan man arbeta för att bevara berättelserna, hur kan man resonera i planeringen för att utveckla och förändra kyrkogårdsmiljöerna i positiv riktning – och samtidigt ta hänsyn till arvet från förr?
Webinariet är gratis och öppet för alla!
