Kyrkogårdar som besöksmål

De senaste åren har det talats mycket och ofta om våra kyrkogårdar som en kulturhistorisk tillgång. Jag är inte sen att instämma i att såväl kyrkor som begravningsplatser är oerhört intressanta och då menar jag alla, var och en på sitt sätt. Det behöver inte sägas ytterligare en gång.

Kyrkogårdsvandringar arrangeras ofta av hembygdsföreningar, som t.ex. här i Norra Strö i Skåne, i augusti 2024. Ciceron är Therese Ericsson, släkt- och hembygdsforskare som till vardags arbetar på universitetsbiblioteket i Lund. Hon leder i lika hög grad som deltagarna, som fyller i med kunskap och minnen. Foto: Ingela Frid.

Jag har hållit föredrag i vitt skilda ämnen de senaste 20 åren, de flesta med inriktning på lokalhistoria och släktforskning. Det går att göra nästan vilken berättelse som helst intresseväckande, om den byggs på en grund som håller och man inte utgår ifrån att publiken har förkunskaper eller fördomar. Jag har hållit föredrag om enskilda personer i min släktforskning, om lokal stenindustri, om sanatoriekulturen och om mathistoria – för att nämna några ämnen. Jag håller också regelbundet kyrkogårdsvandringar – och det, mina vänner, det är en utmaning!

Det finns hundra och ett sätt att utföra en kyrkogårdsvandring. I hundra fall är det intressant enbart för ”de närmast sörjande”, för att vara vitsig. Namn på människor, släkt- och familjeförhållanden, gårdar och byar swishar förbi och det är nog så spännande och viktigt för de vars främsta intresse är personhistoria och hembygdshistoria. Men hur bibehåller man uppmärksamheten hos deltagare som är där för att lyssna på berättelsen om kyrkogården i stort (när den anlades, varför den omgärdas av stenmurar istället för plank, varför olika delar av kyrkogården ser olika ut osv), för att inte tala om personer med ett naturintresse. Hur många vet idag att kyrkogårdar är viktiga fristäder för fladdermöss, häckande fåglar, ovanliga insekter, växter, träd och lavar?

Det är något sorgligt med en övergiven gravplats. Men vad är det för lavar som växer på stenarbetaren Elof Jönssons familjegravsten? Vad indikerar de om luftkvaliteten här på Glimåkra kyrkogård? Foto: Ingela Frid.

Med detta vill jag inte säga att jag ligger inne med en patentlösning på hur man gör en kyrkogårdsvandring intressant för alla. Men samtidigt som det är en utmaning, tror jag inte det behöver vara särskilt svårt egentligen. En bra början kan vara att förklara lite mer om familjerna som nämns och inte utgå från att alla närvarande vet exakt var alla gårdar och hus ligger, eller låg. Får jag en fråga som jag inte kan besvara (vilket händer varje gång) så finns det oftast någon i skaran som kan svara. Det gäller att vara orädd och prestigelös. En vandring ska inte vara en envägskommunikation. Det finns få event jag lär mig så mycket av som mina egna kyrkogårdsvandringar.

Lyssna på ett webinarium!

Fredagen den 6 september kl. 15 bjuder Föreningen Sockenkyrkonätverket på ett kostnadsfritt webinarium med rubriken Kyrkogårdarna som kulturhistoriska besöksmål. I inbjudan går att läsa bl.a. följande:

En kyrkogård är, paradoxalt nog, en levande, föränderlig miljö: dagens kyrkogårdar är inte desamma som för femtio eller hundra år sedan. Moden och praktiker växlar och formar miljöerna.

Vilka minnesplatser och vilka berättelser får egentligen plats på en kyrkogård och vem/vilka kan påverka det ”urvalet”?

Hur kan man arbeta för att bevara berättelserna, hur kan man resonera i planeringen för att utveckla och förändra kyrkogårdsmiljöerna i positiv riktning – och samtidigt ta hänsyn till arvet från förr?

Webinariet är gratis och öppet för alla!

Konsten hör också till kyrkogårdsmiljön och kan vara tema för en vandring. Gryts kyrka i Skåne. Foto: Ingela Frid.

Emigranthistoria i Ljuders kyrkby

Genom Mobergs utvandrarepos har Ljuders socken blivit något av en symbol för den svenska emigrationen under 1800-talet och då främst den till Nordamerika. Häromdagen besökte jag Ljuder och deltog i en vandring i kyrkbyn med emigranttema, arrangerad av Storytelling International.

I skepnad av sjökapten John Nordlander från rederiet Svenska Amerika Linien berättar skådespelaren Sebastian Karlsson om denna märkliga epok i svensk historia. De första utvandrarna lämnade Sverige redan innan 1850, och då genom att hyra in sig på fraktfartyg. Senare utvecklades emigrationen till en affärsidé, där entreprenörer sålde hela resan från hemorten till slutdestinationen i USA i ett paket. Den berömda ”homestead act” som trädde i kraft 1862 innebar att immigranterna erbjöds gratis mark att nyodla. Och immigranterna kom – i mängder!

Från Sverige emigrerade ungefär 1,3 miljoner människor mellan 1840 och 1930. Det var framför allt den unga och arbetsföra delen av befolkningen som lämnade landet. Var femte emigrant återvände så småningom, men den stora majoriteten stannade i sitt nya hemland. Det lär inte finnas många svenskar idag som inte har släktingar i USA.

”Kapten Nordlander” berättade också om några sanna levnadsöden i Ljuders socken, som kastar ljus över varför så många valde att lämna hemlandet för alltid. Svält till följd av missväxt, överbefolkade stugor, gårdar som inte kunde föda de växande familjerna.

Så småningom spreds även den legendariska ”Amerikafebern”. Emigranter som etablerat sig i det nya landet berättade om sin tillvaro i brev hem till släktingar och vänner. Amerikabreven väckte äventyrslust, kanske särskilt hos lite yngre människor, som lockades att köpa biljett och anträda den flera veckor långa båtresan över Atlanten.

Vissa socknar i Sverige fick se sin befolkning halverad på grund av emigrationen. Ljuders socken var en av dem. Ljuders hembygdsförening förvaltar emigrationen som lokalt kulturarv bl.a. genom utställningar och arkivmaterial som finns att tillgå i ”Amerikarummet” i sockenstugan. Man arrangerar också det årliga evenemanget Minnesotadagen.

Berättelsen om fattigdom, svält och utsatthet, och emigranternas vedermödor, står i bjärt kontrast mot den idyll vi ser idag. Ljuders kyrka med sin vackra lummiga kyrkogård, kyrkstallarna, sockenstugan och hembygdsmuseet alldeles intill.

En timmes vandring avslutades i kyrkan där ”kaptenen” rundade av med att ge röst åt Kristinas religiösa kris i sången ”Du måste finnas” ur musikalen Kristina från Duvemåla.

Ingela 1/8-2024