Truvé med flera

Redan under min tonårstid gick det upp för mig att han var en intressant och märklig person – Teodor Truvé, en gång född som Trued Trulsson i ett torp i byn Vesslarp utanför Glimåkra. Han är min farfars mormors morbror och samtidigt min farfars morfars farbror. Det är lite rörigt med släktförhållandena där, men så ligger det till. Teodor Truvé levde ett långt och innehållsrikt liv som förde honom från torpet i Fortsätt läsa Truvé med flera

Ett stopp vid Hjärsås kyrka

Det är höst i luften, men träden är ännu somrigt gröna. Jag är en höstmänniska, älskar hösten; både den gulröda första delen och den senare grå och dimmiga delen. Nu är min bästa tid. Min vardag består till stor del av bilkörning, framför allt till och från tolkuppdrag. På vägen hem idag var jag extra trött i huvudet och bestämde mig för att stanna och bara andas ett par minuter. Det råkade Fortsätt läsa Ett stopp vid Hjärsås kyrka

Omelett med hummerstuvning

Bland de mer festliga rätterna i Hanna Brodds handskrivna bok är omelett fylld med hummerstuvning. I receptet ingår en burk hummer. Ica skriver i sin egen historia: De första konserverna i Sverige dök upp i handeln under sent 1800-tal, men först på 1930-talet började sortimentet växa. Förutom anjovis och sill började det också finnas grönsaker, importerad frukt och delikatesser som hummer och sparris. På bilden ses företaget O.J:s Köttkonservers monter på utställningen Fortsätt läsa Omelett med hummerstuvning

Ansjovisen – en äkta svensk konserv

Få smaker är väl så klassiskt svenska som smaken av ansjovis. Denna inläggning är närmast omistlig i gubbröran eller i smörgåsbordets Jansson. Och den har gamla anor. Den brukar tillskrivas salteriägaren Gustaf Andersson och ska ha uppfunnits 1842. Gustaf Andersson, som var född i Göteborg 1815, flyttade i början av 1840-talet till fiskeläget Fjällbacka, där han startade ansjovistillverkningen. Ursprungligen tillverkades den vid Dorthes Konservfabrik Fjällbacka, men kom senare att produceras i Grebbestad, Fortsätt läsa Ansjovisen – en äkta svensk konserv

Begravning i Vesslarp 1929

av Ingela Frid I en uppteckning i Lunds universitets folklivsarkiv kan vi läsa följande, berättat av en anonym informant år 1929: ”En begravning av idag i Vesslarps by börjar så gott som alltid klockan 6 på morgonen. I varje fall bjuder man till klockan 7 eller möjligen 9. Helst vill man ha dem på söckendagar*. Före avfärden till sorgehuset blir det ordentlig traktering. En talför man, den s.k. vekastaprästen, ska hålla ett Fortsätt läsa Begravning i Vesslarp 1929