De senaste åren har det talats mycket och ofta om våra kyrkogårdar som kulturhistoriskt värdefulla. Jag är inte sen att instämma i att såväl kyrkor som begravningsplatser är oerhört intressanta – och då menar jag alla, var och en på sitt sätt. Det behöver inte sägas ytterligare en gång.
De senaste 20 åren har jag hållit många föredrag, de flesta med inriktning på lokalhistoria och släktforskning. Det går att göra nästan vilken berättelse som helst intresseväckande, om den får en relevant, hållbar och bra inramning. Jag har berättat om enskilda personer i min släktforskning, om lokal stenindustri, om sanatoriekulturen och om mathistoria – för att nämna några ämnen. Sedan några år leder jag också regelbundet kyrkogårdsvandringar – och det, mina vänner, det är en verklig utmaning!
Det finns många sätt att genomföra en kyrkogårdsvandring. I de flesta fall är det mest intressant för ”de närmast sörjande”, för att vara vitsig. Namn på människor, släkt- och familjeförhållanden, gårdar och byar swishar förbi och det är nog så spännande och viktigt för åhörare som har ett djupt intresse för sådant. Det handlar ofta om deras egen historia i bygden, släktingar och den trakt man växte upp i eller på annat sätt har en personlig koppling till.
Men hur bibehåller man uppmärksamheten hos deltagare som är där för att lyssna på berättelsen om kyrkogården i stort (när den anlades, varför den omgärdas av stenmurar istället för plank, varför olika delar av kyrkogården ser olika ut osv), för att inte tala om personer med ett naturintresse. Hur många vet idag att kyrkogårdar är viktiga fristäder för fladdermöss, häckande fåglar, ovanliga insekter, växter, träd och lavar?
Med detta vill jag inte säga att jag ligger inne med en patentlösning på hur man gör en kyrkogårdsvandring mera allmänt intressant. Men samtidigt som det är en utmaning, tror jag inte att det behöver vara särskilt svårt egentligen. En bra början kan vara att förklara lite mer om familjerna som nämns och inte utgå från att alla närvarande vet exakt var alla gårdar och hus ligger, eller låg. Får jag en fråga som jag inte kan besvara (händer varje gång!) så finns det oftast/alltid någon i den närvarande skaran som kan svara. Det gäller att vara orädd och prestigelös och kunna lämna ordet fritt. För min egen del har jag dessutom tryggheten i att en numera pensionerad kyrkogårdsvaktmästare, med många års erfarenhet av just denna kyrkogård, är med och leder.
En kyrkogårdsvandring bör framför allt vara ett samtal och inte en envägskommunikation. Det är få event jag lär mig så mycket av, som kyrkogårdsvandringar där jag själv är ciceron. Mitt bidrag är uppgifter från kyrkoböcker och andra källor. Andra kan mycket mer än jag när det gäller att teckna livshistorier och fylla berättelserna med innehåll.
Lyssna på ett webinarium!
Fredagen den 6 september kl. 15 bjuder Föreningen Sockenkyrkonätverket på ett kostnadsfritt webinarium med rubriken Kyrkogårdarna som kulturhistoriska besöksmål. I inbjudan går att läsa bl.a. följande:
En kyrkogård är, paradoxalt nog, en levande, föränderlig miljö: dagens kyrkogårdar är inte desamma som för femtio eller hundra år sedan. Moden och praktiker växlar och formar miljöerna.
Vilka minnesplatser och vilka berättelser får egentligen plats på en kyrkogård och vem/vilka kan påverka det ”urvalet”?
Hur kan man arbeta för att bevara berättelserna, hur kan man resonera i planeringen för att utveckla och förändra kyrkogårdsmiljöerna i positiv riktning – och samtidigt ta hänsyn till arvet från förr?
Webinariet är gratis och öppet för alla!
